Efter att diagnos ställts beslutar läkaren om vilken behandlingsmetod som är mest kompatibel med respektive patient. Behandlingsupplägget kan se väldigt olika ut från person till person.
Kirurgi
Ett kirurgiskt ingrepp, en operation, är inte helt riskfri. Därför vägs risker och nytta mot varandra innan ett beslut om operation tas. En äldre, mycket sjuk patient får till exempel med fördel ofta annan typ av behandling än en yngre person.
Det finns olika typer av kirurgi och olika syften med det ingrepp läkaren bestämmer sig för att göra. En anledning till att operera kan vara att ta ett vävnadsprov för att kunna ställa en slutgiltig diagnos. Ett annat exempel är äggstockscancer där en tumörreducerande kirurgi ofta genomförs i syfte att ta bort så mycket som möjligt av tumören innan cytostatikabehandling sätts in. Operation kan också genomföras för att eliminera hela tumören. Då har en punktion eller en biopsi ofta genomförts tidigare.
Operationer förekommer i de flesta fall av sövning. Narkosmedel ges genom en spruta i blodkärlet ofta tillsammans med någon typ av sömnmedel som ges via inandningen. Sövningen syftar både till att patienten ska undslippa smärta och att ta del av det som sker vid en operation. I många fall ges även lugnande och smärtstillande medel inför narkosen.
Uppvaknandet efter ett kirurgiskt ingrepp kan vara något omtöcknade. Patienten kan uppleva både illamående och smärta. Beroende på hur länge narkosen har suttit i och hur stort kirurgiskt ingrepp som genomförts är återhämtningstiden varierande. Den ansvarige läkaren kan berätta mer.
Strålning
Strålbehandling är en effektiv metod för att behandla cancer och behandlingens syfte är att förstöra cancercellen. Ibland används strålbehandling som enda behandlingsmetod, vanligast är dock att den kombineras med operation och/eller cytostatikabehandling (cellgift).
Vid strålbehandling används så kallad högenergetisk röntgenstrålning, elektronstrålning eller radioaktiva ämnen för att förstöra cancerceller. Vid behandlingen skadas också kroppens friska celler, men de reparerar sig själva effektivare än cancerceller.
Hur många och hur tätt strålningsbehandlingarna ska göras beror på vilken sorts tumör det gäller. Det kan vara fråga om en engångsbehandling eller en serie av behandlingar som pågår i flera veckor.
Varje behandlingstillfälle tar oftast inte mer än 10 till 15 minuter. Den vanligaste behandlingsmetoden är extern strålbehandling, vilket innebär att apparaten skickar strålarna genom huden in i kroppen från olika riktningar. Innan behandlingen påbörjas röntgas den del av kroppen som ska strålas. Sedan markeras området ifråga med en tuschpenna. Under förberedelsen måste patienten ligga helt stilla. Denna typ av simulering tar ca 30-60 minuter.
Vid strålningstillfället sker först en positionering då patienten placeras på strålbordet och fälten ställs in. Detta kan ta ca 5-10 minuter och kräver stor noggrannhet. De markeringar och laserkryss som ritats används för att hitta rätt position. Efter positioneringen följer strålningen. Strålningen tar ca 1 minut och är helt smärtfri. Patienten befinner sig ensam i rummet och måste ligga helt stilla.
En annan typ av strålbehandling är så kallad intern strålbehandling, Brachyterapi, då strålkällan tillfälligt placeras inne i tumörområdet i kroppen. Vid sådan behandling används nålar eller plaströr som placeras i området där tumören sitter. Ibland sövs patienten under behandlingen.
Cytostatika
I de fall man vill behandla hela kroppen är cytostatikabehandling, eller cellgiftsbehandling som det också kallas, en bra metod. Det finns olika typer av cytostatika som ofta kombineras för att få bästa effekt. Cytostatika är som ett gift för cancercellerna. Cancerceller är snabbväxande och cytostatika dödar de snabbväxande cellerna i kroppen. Det finns dock även andra celler i kroppen som är snabbväxande varför behandlingen ofta följs av biverkningar såsom håravfall och sköra slemhinnor då även dessa celler påverkas av cytostatikan.
Cytostatika kan ges i olika syfte. Vid leukemi eller lymfkörtelcancer ges cytostatika ofta som den huvudsakliga botande behandlingen. Många patienter med de typerna av cancersjukdom botas helt med hjälp av cytostatika. Cytostatikabehandling kan också ges för att krympa cancertumören innan operation eller för att bromsa cancercellernas tillväxthastighet.
Cytostatika kan ges på olika sätt beroende på cancersjukdom och patientens förutsättningar. Oftast ges dock cytostatika via ett blodkärl i form av en spruta eller dropp. Ytterligare alternativ finns då cytostatika måste ges mycket långsamt. Då kan patienten få cytostatika i en bärbar pump som ger fri rörlighet – man kan vistas hemma eller ute!
Vanligtvis ges cytostatika i behandlingsintervall med mellanrum på 3-4 veckor. Generellt sett är en behandlingsomgång på mellan 4 till 10 kurer och tar normalt allt ifrån några månader till ca ett år. Inför varje behandling tas blodprover som hjälper läkaren att avgöra om kroppen återhämtat sig tillräckligt mycket för att få en ny dos. Ibland skjuts behandlingen upp eller dosen halveras.
Om cytostatika måste ges under en lång period kan blodkärlen bli väldigt sköra. Med fördel operaras då en Port-a-Catch-dosa in. Detta sker med hjälp av lokalbedövning och är ett enkelt ingrepp som gör att mediciner, sprutor och provtagning kan skötas via denna kanal. Det finns också något som heter central venkateter och perifer venkateter och som är en tunn kateter som placeras ytligt eller djupare (därav de olika namnen). Katetern kan sedan användas för att ge exempelvis sprutor.
Vid vissa leukemisjukdomar kan cytostatika ges i tablett- eller kapselform eller till och med direktinjektion in i ryggmärgskanalen.
Cytostatikabehandlingar ger olika biverkningar för olika patienter. För vissa är behandlingen lätt att genomgå, för andra mycket tung. Ofta finns läkemedel som underlättar biverkningarna. Se mer under rubriken Biverkningar.
Hormonbehandling
Vid bröstcancer, livmoderhalscancer och prostatacancer kan hormonbehandling vara ett alternativ. Eftersom östrogenet hos kvinnor och testosteronet hos män i för höga halter i vissa fall kan stimulera cancertillväxt ges substanser som kan hämma hormonerna. Eftersom könshormonet kan verka stimulerande ges substanser som gör att man minskar hormonhalten i kroppen under en period och på så sätt minska cancerutbredningen. Hormonbehandling ges främst i förebyggande syfte eller då cancern har spridit sig. Ofta ges denna typ av behandling i tablettform, men i vissa fall kan även injektioner förekomma.
Immunterapi
Immunterapi är ett sätt att förmå kroppens immunförsvar att angripa cancerceller såsom immunförsvaret skyddar oss mot andra smittämnen. Immunförsvaret har dock ofta svårt att effektivt oskadliggöra cancercellerna varför ett antal olika metoder används för att stärka dess kamp mot cancern, t ex antikroppsbehandling och vaccination.
Stamcellstransplantation
Vid vissa cancersjukdomar, såsom leukemi och lymfkörtelcancer, kan stamcellstransplantation vara en behandlingsmetod. I dessa fall tas blodbildande stamceller från patientens eller en donators benmärg eller blod. Innan stamcellerna ska införas i den sjuka patienten genomgår denne en så kallad konditionering. Detta innebär att cytostatika ges direkt i blodet och via benmärgen, ibland i kombination med strålning. Konditioneringen syftar till att slå ut immunförsvaret kring tumören, så att de nya stamcellerna inte stöts bort. Konditioneringen kan ge biverkningar såsom yrsel, diarré och illamående i varierande grad.
Stamcellerna ges sedan på samma sätt som vid en blodtransfusion. Stamcellerna söker sig till hålrummet där tumören sitter och börjar där bilda nya blodceller. Det tar en till två timmar att genomföra en sådan transplantation.
Antikroppsbehandling
På ytan av tumörceller finns speciella strukturer, så kallade antigener, som gör att den skiljer sig från vanliga friska celler. Om en tumör har gott om sådana strukturer, kan man ge en antikroppsbehandling. Detta innebär att antikroppen binds till de sjuka cellerna och hämmar deras tillväxt och celldelning. Antikroppen liknas ofta med en målsökande robot.
Vissa former av bröstcancer har en ökad mängd av en struktur som heter HER2 (Human Epidermal tillväxtfaktor Receptor 2). HER2 är ett äggviteämne (protein) som finns på ytan hos de flesta av kroppens celler och som normalt har till uppgift att reglera signaler om celltillväxt och celldelning. Vissa bröstcancerpatienter kan därför behandlas med antikroppen Herceptin.
Herceptin angriper tumören på flera sätt. Antikroppen blockerar aktiviteten hos tillväxtproteinet HER2. Tumören krymper eller försvinner helt. Samtidigt aktiveras delar av immunförsvaret, så kallade mördarceller, som angriper tumören.
Andra nya antikroppspreparat med liknande verkan heter MabThera (vid lymfom), MabCampath (vid kronisk myeloisk leukemi) samt Erbitux och Avastin (bl a tjock- och ändtarmscancer).
Annan cancerbehandling ring mig så talar vi om detta
Interferonbehandling
När kroppen drabbas av en infektion eller liknande skyddas den med hjälp av interferon. Vid vissa typer av leukemi, lymfkörtelcancer och malignt melanom ges ett konstgjort interferon. Behandlingen ges i form av injektioner några gånger varje vecka. Interferonet bidrar till att hämma de farliga cellernas tillväxt samt förstärka de vita blodkropparna som finns i blodet.
Dessvärre har interferonbehandlingen många biverkningar såsom trötthet, feber, huvudvärk, humörsvängningar och magbesvär.
Experimentell behandling
Forskare arbetar ständigt för att hitta nya mediciner som kan bota cancer. I dagsläget har vissa prövats medan andra är under utveckling. Tumörvacciner som dödar eller hämmar cancerceller hör till de behandlingar som har testats men ännu inte används utbrett. Samlingsnamnet för de nya behandlingarna är bioterapi.
Tyrosinkinashämmare
I nuläget utvecklas även olika typer av enzymhämmare som kallas för tyrosinkinashämmare. Deras förmåga att hämma de enzymer som är viktiga för cancerns tillväxt är vad som testas.
Önskar du även att typ akupunktur etc. ska finnas med under denna rubrik?
Smärtbehandling
Ibland kan en cancersjukdom liksom biverkningar av behandlingen orsaka smärta. Oftast kan läkarna hitta tillfredsställande behandling mot den smärta som uppkommer som individanpassas.
Smärtstillande medel
Vanliga smärtstillande medel, paracetamol och antiinflammatoriska preparat, kan ofta vara en bra metod för att bemästra smärtan. Även morfinliknande preparat, mer eller mindre starka varianter, används för att lindra smärta. Det är viktigt att konsultera läkare innan och under tiden smärtstillande medel används. Olika kombinationer kan vara mer eller mindre effektiva och ge olika typer av biverkningar.
Paracetamol och morfinliknande medel fungerar bra främst mot molvärk. Vid användning av starkare morfin är det lämpligt att använda långtverkande mediciner. Vid denna typ av användning behöver ofta laxerande medel tas, eftersom magen annars stannar upp. Vissa personer kan känna illamående av morfin, vilket kan avhjälpas med hjälp av olika mediciner. Morfin är inte, till skillnad mot vad uppfattningen ibland tycks ha varit, en medicin som skapar ett starkt beroende. Doserna som ges är väl anpassade till patienten och som patient är det ovanligt att vilja ha mer än just den dos som är tillräcklig för att lindra smärtan. De noggrant anpassade doserna gör också att den trötthet många är rädda för att drabbas av, oftast uteblir, sånär som de första veckorna.
Antiinflammatoriska medel hjälper bra vid inflammatorisk värk som förvärras av rörelser. Dessa mediciner kan dock påverka magens slemhinnor samt försämra leverfunktionen. Det finns många olika typer av preparat som ger olika typer av biverkningar varför det är viktigt att ha en dialog med läkare.
Smärtpumpar och smärtplåster
Vissa patienter mår illa, kräks eller har svårt att svälja. I dessa fall kan det vara fördelaktigt att använda sig av smärtpumpar eller smärtplåster. I de fall man använder smärtpumpar placeras en liten plastkanyl på lämpligt ställe på kroppen. Till kanylen kopplas slangen och pumpen. Då kan man själv pumpa in smärtstillande efter ordination.
Smärtplåster är precis vad det låter som, ett plåster som utsöndrar smärtstillande medel via huden till kroppen. Det finns mer eller mindre starka plåster som är verksamma olika lång tid. Diskutera med läkare vilken typ som passar bäst.
Smärtlindring via ryggmärgen
Vid svårbehandlad smärta kan ryggmärgskanalen vara en väg för att tillföra smärtlindring. Ingreppet görs genom att en tunn slang sticks in mellan två kotor med hjälp av en nål. Slangen förs sedan upp mot ryggmärgskanalen. Därefter kan morfin och bedövningsmedel ges via slangen med hjälp av en smärtpump. Denna typ av ingrepp kan liknas med det som görs vid ryggmärgsbedövning i samband med förlossning.
Övrig smärtstillning
Ibland kan läkemedel som traditionellt använts till annat ge stor hjälp vid cancerutlöst smärta. Detta gäller bland annat vissa typer av antidepressiva medel, kortison och antiepileptiska läkemedel.
Även strålbehandling kan vara effektiv mot värk. Vid leukemi behövs i vissa fall bara en enda strålbehandling för att avhjälpa smärta. Skelettet kan även smärtlindras med hjälp av ortopedi, en slags stabilisering av skelettet som stödjer ett skört skelett. I ungefär hälften av fallen kan cytostatika eller hormonbehandling ha positiv effekt även på smärtan. Utöver detta finns även lösningar i form av antibiotika, nervblockader, och bisfosfonater.
