Som ett äldre par som håller handen och den där känslan av ömhet som fullständigt överrumplar mig och jag kan inte låta bli att fälla en tår. Åh, det där innerliga, den där längtan och den där sorgen som kommer, allt på samma gång.

Det sägs att kroppen minns allt. Att alla våra känslor finns där inne någonstans. Vissa mer inkapslade än andra. Kroppen kommer ihåg. Ja, det är väl det som händer, att en doft eller bild trycker på en knapp och jag har inte kontroll. Känslan tar över och jag kan inte stoppa den.

När man pratar om känslor så känns det ofta som om man pratar om de jobbiga känslorna, sorg och ilska. Men känslan av glädje kan ju verkligen ta över och när det börjar bubbla av skratt åt något som inte först verkade så roligt så är det svårt att stoppa.

Jag hjälpte till vid en film en gång där publiken på en teater skulle skratta åt något roligt. Hur skall vi göra var den stora frågan? Skall vi hyra in en komiker, en clown? Det närmade sig inspelningsdagen och de fick inte tag i någon komiker eller clown. Då kläckte en praktikant svaret. Jag kan sitta i publiken och börja skratta så kanske de andra hänger på. Så kom det till tagning och killen började skratta och det var det roligaste och mest absurda jag varit med om. Hela publiken skrattade så att taket höll på att lufta och stolarna nästan hoppade.

Hela teamet och alla som satt i salongen var helt svettiga efteråt. Ja, det var en känslomässig utrensning för alla inblandade. Jag lärde mig i den stunden att man kan skratta åt ingenting och tillslut så tar skrattkänslan över och hela kroppen blir invaderad.

En gång provade jag skrattyoga och den har precis samma effekt. Först känns det så märkligt och sedan blir kroppen alldeles varm och skrattet tar över. Det är helt underbart och väl värt att pröva!

Och sedan känslan av sorg som kan komma när man minst är beredd på det, den är så nära. Häromdagen så hittade jag en pärm med samlade dikter som jag skrev när jag var ung och ledsen och bl a olyckligt kär. Jag började läsa och så många bilder och känslor dök upp. Jag var inte alls beredd och sedan satt jag där på sängen och var tvungen att snyta mig flera gånger. Min man kom in och undrade vad som hade hänt och jag började läsa en dikt som jag skrev efter att min pappa hade dött. Jag kände nästan att jag kunde den utantill, som om varje ord var en förklaring av den jag var och hur jag kände i den stunden. Dessa ord var min sanning och även om dikten inte väcker eller betyder något för någon annan så betyder den allt för mig.

 När jag läser dikten så ser jag hur livet har format mig och jag tror inte att jag skulle kunna vara lika modig som jag var då, med mina känslor och med mina tankar. Men den där flickan som skrev den där dikten, bor långt här inne i mig och dessa ord fick liv i henne igen ca 20 år senare. Kroppen minns allt! Jag är glad att jag hittade den där dikten så att jag fick rensa ut.

Ja, nu mår jag mycket bättre! Så vilken känsla det än är, skratt, grått eller ilska, ut med den bara så att din energi kan flöda fullt ut genom din kropp så att det inte finns några hinder som blockera din livskraft.

Mia Skimmerstrand

"Jag har tre yrken/områden som jag jobbar med, regi, coaching och yoga, alla tre optimerar livskraft. Livskraft är något som med ord är svårt att beskriva och behöver upplevas. Alla har sin egen definition av känslan som genomströmmar kroppen och livet. Bland barn möter jag ofta livskraft, de har det mer naturligt. Känslan av att vara här och nu och ta livet precis som det är, att inte ligga före eller stanna kvar i det som var. Livskraft skapas i nuet. Mina texter skapas i nuet och jag försöker att formulera de tankar och den känslan som jag har precis just nu. Styrkan och svårigheten ligger precis just där, att fånga något som i nästa sekund är förändrat. Jag hoppas att mina texter kommer att bjuda dig på en liten stunds varande och förhoppningsvis väcka livslusten och livskraften i dig."