Min man frågar mig ganska ofta hur jag mår och då svarar jag lite lojt ”Bra…”

Och då kommer nästa fråga från den kära maken ”Varför är det bra då?”

Det borde förstås vara en otroligt enkel fråga att svara på men ibland vill jag bara svara ”För att det inte är dåligt…” och så fortsätta med vad jag håller på med.

Men nu, efter en veckas semester, börjar jag komma till ro. Jag börjar hitta mina tankar och känslor igen. Och jag har till och med tagit mig tid att ge mig ut i spåret på en löprunda. Och där, i spåret i skogen, får tankarna flyga fritt i takt med fötternas tramp på stigen.

Och helt plötsligt visste jag. Jag visste varför det är bra, varför det inte är dåligt.

Vi har alltid ett val. I mitt huvud snurrar ofta tankar som handlar om att jag måste. Måste bara sätta på en maskin tvätt… hjälpa barnen med läxan… laga middag… svara på det där mailet… osv, osv.

Men jag har alltid ett val. Jag kan faktiskt strunta i allt det där och göra någonting helt annat. Men jag väljer att göra allt det där därför att det ger mig tillfredsställelse… rena kläder att ta på mig… barn som på ett bra sätt klarar skolan… en mätt och nöjd familj… ett utvecklande och inkomstbringande jobb…

Och mitt i de här tankarna så kom insikten. Jag visste helt plötsligt varför allt är bra. Allt är bra därför att jag just nu är precis där jag vill vara. Idag har jag gjort kloka val och nu, sent på kvällen, befinner jag mig precis där jag vill vara. Mätt och nöjd, på altanen utanför huset, tillsammans med min älskade familj. Och då – precis just nu – är allt så bra som det bara kan bli.

Därför att jag är precis där jag vill vara.

Helena D.